Efter Studenten blir livet en helt annan nivå. Samtidigt som det blir svårare, blir det ändå lättare. Det blir som en omstart, fast allt är svårare från början den här gången. Som att hoppa över sexårs och börja ettan på en gång. Förstår ni vad jag menar?

Man får en omstart och kan välja vad man vill ha med från det "gamla livet", man kan välja om vem man vill vara, vad man vill göra och hur man ska göra det. Men samtidigt blir allt mer allvarligt. Det är riktiga grejer nu. Den riktiga världen börjar visa sig. Samtidigt som jag vill stanna kvar i det gamla vill jag ändå börja leva på riktigt nu. Jag orkar inte med det här mellanstadiet. Innan man vet hur ens liv kan bli, innan man har börjat på sitt nya liv. Nu är allt extra svårt. Det känns som att man är fast, under vatten och inte kommer där ifrån, men samtidigt så behöver man inte komma därifrån. Allt går upp och ner, hela tiden. Men jag är berädd nu, tror jag.

Jag vet inte hur jag ska göra förrens jag vet hur mitt liv kommer se ut.