Nu är min tand fixad som jag hade sönder på Rhodos, min tå börjar gå mot det bättre. Jag har nog inget kvar att göra sin jag kan tänka "det här gjorde jag senast på rhodos". Nu börjar Rhodos försvinna på riktigt, det är inte ens samma vecka som vi var där längre. Rhodos försvinner till enbart minnen, härliga underbara minnen. Ta mig tillbaka!

Yesyes, igår kom jag hem från Rhodos. Kan ju lugnt påstå att det är sjukt deprimerande. Ni anar inte hur mycket jag vill vara kvar där. Jag vill tillbaks NU! Fyfan va kul vi hade. En tand är trasig, min tå är förstörd vilket gör att jag haltar. Jag har en ny tatuering och 1000000 nya minnen med min fina vän. Vi hade det så kul att jag tror jag börjar gråta när jag tänker efter. Igår var vi i värmen och drunknade i svett. Idag fryser jag ihjäl. Rhodos 2010, I love you!

Om två timmar sitter vi i bilen på väg till arlanda, om fem timmar och 20 minuter lyfter planet. FYFAN VA KUL! Ja, jag kommer hem den 25! Och jag älskar hela min familj och mina vänner jättemycket. I will miss you!

Hej mina 0 läsare, yes i think thats true.. Ingen vet ju att bloggen finns.. förutom jag. Men det har inget med det här inlägget att göra, för det jag tänkte skriva var att om ett dygn springer Jag och Marika runt på Rhodos gator. Fy i helvete vad det ska bli kul! Imorgon ska vi även möta upp Mimmi och ha riktigt kul med henne då hon är där nere med sin mamma och syster. Så imorgon blir det fullt ös, medvetsl... näe.. inte riktigt så kanske. Men fan va kul vi ska ha iallafall!

Well, får se om jag hinner med något inlägg imorgon innan vi drar. Annars får jag önska er alla en trevlig avensjuka och en trevlig tid i kalla, regninga Sverige. Hej hopp!

Tro inte att jag är full eller något, för det är jag inte. Nej jag är helt nykter, normal, mig. Men jag ville bara skriva att jag älskar min mamma och pappa, riktigt jävla stört mycket. Går inte att breskriva. Min bror med, fast i smyg. Och Ludde ska vi inte ens prata om. I love my family!

Mina föräldrar har övergivit mig denna lördageftermiddag/kväll för en bio och middag på stan. Och eftersom att himmlen ramlar ner här i sollentuna tvingas jag tjuvstarta på min rhodosdiet (nudlar, okej.. tro inte att jag hade tänkt äta det i två veckor.. men ni hajar?) och eftersom att jag inte riktigt känner för att ta en dusch med kläderna på när jag vandrar till affären så får jag väl nöja mig med det. Men nu till det "roliga".. Hur lite jag än vill gå ut i detta skyfall är jag tvungen till det. När jag nämde att mamma och pappa övergivit mig denna lördag betyder det ju att dom övergivit Ludde också. Så om ni nu plusar ihop detta så fattar ni nog snart vad jag måste göra.

KULT


Men han är söt!

En sak jag inte är så pigg på är att jag inte längre njuter utav mina lördagar, eftersom att jag vet att jag ska jobba 12/13 timmar dagen därpå. Jag borde inte klaga då jag jobbar typ två gånger i veckan. Men det är just att det är ett halvt dygn. Man går upp, jobbar, kommer hem och sen lägger sig. Thats why. Men vafan, jag åker till Rhodos på onsdag så då blire inge jobb överhuvudtaget på två veckor! Gosh, det känns ju inte precis lite skönt..

Mina planer för dagen, eller rättaresagt kvällen är inte så där kristallklara ännu, antingen chillar jag hemma med Marika (om inte hon hade något annat för sig, men det tror jag inte?) - två jobbtjejer som bojkottar partyt för jobbet. Eller så hänger jag hemma @ brunells house då Elin ringde och frågade om jag ville komma dit senare. Vad det är för planer som kommer hända där har jag icke någon aning om. Återstår väl bara att se.

Så sova eller inte, det är det som är frågan..

När vi började planera farmors begravning var det bestämt (eller tja, det var så jag fattade det iallafall) att vi inte skulle sörja så mycket utan mer glädjas över hennes liv. Vi skulle inte vara så dystra och gå klädda i helsvart, nej vi skulle vara glada över att hon fick ett långt och kärleksfullt liv och därför gå klädda i lite färg (men fortfarande - det var så jag tolkade det). Igår sätter jag på mig min turkosa tunika (den skriker färg) och lackleggings. Jag tänkte att det var lagom bra. När jag och mina (faktiskt) svartklädda familj kommer till begravningen märker jag att det inte är en enda jävel med färgglada kläder. Alla är svarta, svart, svart, svart. Vad fan hände liksom? Där står jag mitt i bunten och lyser upp packet som en fet jävla partylampa. Inte för att jag brydde mig. Inte någon annan för den delen heller, i guess? Men jag ser det som att farmor var något speciellt för mig och jag var något speciellt för henne. Det är så jag ser det, känner det och tror det är. Farmor och jag.

Vila i frid!

Min nya hobby nuförtiden verkar vara att byta blogg känns det som. Men vi kan väl se det som att det tagit ett tag innan jag hittat rätt, så vi får väl hoppas på att det är här jag kommer stanna... ett tag iallafall!

Annars då? Ligger i sängen och chillar, knight rider är på. Ruskigt bra, haha! Borde egentligen sova eftersom att uppstigningen imorgon är tidigare än vanligt. Begravning för min älskade och finaste farmor står på schemat. Nu har jag bara en fråga kvar att ställa mig själv. Vad i hela fridensnamn ska jag ha på mig? Min garderob är ganska skinny just nu. Hungrig. Känns som att det börjar bli dags att mata den snart, helst innan Rhodos.